Jag glömde att berätta om en trappa som jag tycker är rätt så läskig. När vi har sovit däruppe så vill mattarna att jag ska komma ner för att äta, kan vi säga. Fatta hur högt upp jag är! När jag titta ner snurrar det bara runt, runt. Mattarna säger bara: bra, kom då, duktig vavve, eller nåt sånt. Jag fattar inte vad det är så bra med att jag känner mig rädd när jag tittar ner och att olika saker inte ser ut som dom inte gör annars. Dom bara går ner. Jag ligger kvar och känner mig ganska dum för jag vill inte ligga kvar och jag kan inte gå ner. En gång när dom glömde mig i flera minuter så kände jag mig rätt så ledsen. Sen kom den ena och lyfte ner mig, det var också läskigt. Jag fattar inte uppe eller nere. Gör ni det? En gång gick jag ner själv och då bröt jag nästan kroppen. Kan ni tänka er det! Hur skulle det se ut egentligen om jag gick av på mitten? Dom hade kanske blivit glada då hade dom ju haft två Raffor. Det skulle jag icke gilla!Detta är ett problem som jag aldrig har yppat för någon än. Hoppas Torsten eller Sten-Sture kan tipsa mig. Ska faktiskt snacka med dom nästa gång... Ska ut nu. Vi hörs.