Dags att fly?

Jag har varit busig och jag känner inte minsta ånger. 

     Man kan alltid ta bussen.............

Jag vet att Frolle vill att jag ska veta att jag inte varit den exemplariska lagottonsom jag brukar vara. Här kommer min version:

Jag har inte fått "Raffas dagliga" cykeltur på mycket länge. Ni hör va: dagliga! 

Jag har inte fått springa fort på hur länge som helst. Bolle tjatar om att jag har blivit fet. Är det konstigt att jag knappt får på mig min sele längre. Jag behöver den som mest nu när dom skjuter så mycket raketer och skott. 

Har jag halsband och drar för mycket blir tungan blå. 

Hur som helst- 

Frolle och jag åkte till havet för att jag skulle få springa, förmodar jag. Det var

underbart. Jag sprang och sprang och sprang. Efter kaniner; ut och in genom buskar, ner i hålor och genom tång. 

Jag glömde helt enkelt bort min matte. Jag glömde bort tiden. 

Långt, långt borta, anade jag, efter några timmar, något som liknade Frolles ettriga visslingar. DÅ var jag ändå törstig efter allt grävande så jag sprang med hängande tunga till henne. Då var hon sur?! Hon gick muttrande i rask takt och jag var tvungen att gå FOT mot bilen. Plötsligt fick jag en ingivelse att det var massor av kaniner i buskarna 300 meter bort! Jag smet det snabbaste jag kunde och sprang, jag låg som ett streck.....och vips var jag i Kanineras Dal! 

Massor av kaniner var än jag såg! Det är så underbart att jaga dom så att dom springer åt alla håll och kanter. Jag kände mig som en KUNG!!!!!! Det är inte alltför ofta jag känner så. 

När jag var långt nere i en kaninhåla kände jag att något drog mig uppåt. 

Det är Frolle och hon VRÅLAR och bär sig åt. Så jag smiter igen. Vem orkar med en sån matte? 

När Frolle lurar mig till sig, så får

jag gå kopplad sista biten till bilen! That´s life!

JAG ÖNSKAR ALLA MINA KOMPISAR EN RIKTIGT GOD JUL!!! 

I huvudet på en hund....

Hejhopp, jag är trött.

Har varit i huset nu i helgen. När vi var på väg blev Bolle stoppad av polisen. Hon skulle blåsa det hårdaste hon kunde ..?. Polisen undrade om jag också ville. Säker för att jag bara skällde lite på honom. Rakt i hans öra!

Hihi... Jag tyckte bara att han verkade lite skum och läskig. Och han trodde att jag ville blåsa i nåt löjligt rör! Varför då?

När vi kom till huset så kände jag att det var någon i huset. Vet ni vad det var? Det låg en fågelunge i ett av rummen. Den var död. Den hade letat sig in för att den frös.

Det är kallt ute nu. I trädgården grävde jag ett mycket djupt hål. När Frolle kom förbi och sa att jag var duktig blev jag mer duktig och grävde djupare, djupare och djupare. Jag känner mig så stark och glad när mina mattar säger att jag är duktig. Det kändes som om jag skulle kunna gräva ner till Kina, sticka ner huvudet: Tittut eller tjing tjong. Plötslig hittade jag en tallrik och en nummerskylt till en bil. Kommer jag att hitta en bil? Undrar var bilen finns? Kan en bil dö?

Är det så människorna gör när en bil dör, man begraver nummersskylten???

Det är underligt med döden. Först får man ont. Då blir man rädd. Arg kan man också bli på dom som finns i närheten. Då skriker man och blir otrevlig mot dom man älskar. Om jag är där går jag undan. Lådsar att jag har annat för mig. Jag gillar inte skrik och arghet. Har jag gjort fel? Är dom arga på mig?

Jag var i alla fall hos Pepzi och Farraz flera timmar själv igår. Utan mattarna. Det var rätt skönt.

Fortfarande har dom inte fixat staket så jag måste vara kopplad. När jag är i Ry med Pepzi och Farraz får jag vara lös och ledig.

Det har hänt en del sen sist. Snabba Promenadens mormor har har varit på sjukhus men hon är hemma igen. En annan sak som har hänt är att en kompis har blivit förälskad, störtförälskaduppidetblåutanskyddsnät, nåt sånt...men jag får inte säga nåt...jag är den fjärde som vet...hihi..

Nä, nu vill jag prata om att vi snart ska vara i huset igen - från juldagen och nästan hur länge som helst. Jag slipper smällare för ett tag. JohOooooo!!!!!!!!!!

Jag såg en Ängel!

Idag gjorde jag det - det busiga jag pratade om. Jag har vetat om det en längre tid men inte låtsats om nånting för mattarna. Jag skulle ALDRIG få följa med, även om jag tjatade. SÅ jag tog saken i egna händer och rymde. Mattarna gjorde sig redo för att åka, tog biljetterna som har legat i en skål jättelänge och gick äntligen ut i trappuppgången. De var så upptagna med att få med alla saker så de märkte inte att jag hade tagit på mig en jättestor mössa och smet med ut. Det gäller att ta några steg i taget och sen stå stilla. Jag blir liksom osynlig....tass, tass, tass under mössan under cover. Mörkt ute, regn..tass, tass..hopp in i bil...hopp ut ur bil...smyga in i..., oj en kyrka.... Oj, bilen hade åkt ända till Trelleborg. Första gången en annan varit i en kyrka! Hjälp, hur gör man? Äntligen var jag i alla fall framme för att se min änglakompis Oskar och hans änglavänners julkonsert med Dissimilis, som betyder annorlunda. Barnen och ungdomarna som var med kan inte läsa noter men dom kan ändå spela instrument. Kan ni tänka er, dom spelar istället efter färger. Dom sätter ihop fler "färgtoner" så att det låter som en hel orkester. En sån fantastisk julkonser det var, enastående måste jag säga. Oskar sjunger så vackert. Sån tur att Oskar tog tag i att presentera urfadern till Dissimilis så att vi alla fick se honom. Han kommer ända ifrån Norge. Oskars matte Anne är en eldsjäl som är spindeln i nätet. Jag är en sån stolt vovve att vara med i hennes släktflock!!!! Tänk vad deras fyrbentingar Freja och Ida också kan vara stolta. Synd att inte Freja och Ida var i kyrkan. Dom var nog tvungna att vakta huset.

Puss och kram Oskar från Raffa.

P.S. Vi ses på julafton

Lambert!

Idag hände det igen - jag gick förbi några tvåbeningar som började sjunga "bä bä vita lamm". Jag blir osäker om det är positivt eller om de får intrycket av att jag är en fårskalle. Jag undrar. Sist det hände var för några månader sen. En ganska lite människovalp sjöng högt och glatt Bä bä vita lamm.... och föräldern sa pedagogiskt (men fruuuuuuktansvärt tråkigt) - Nä, det är en hund. Människovalpen gav sig inte.."bä bä vita lamm" inte heller föräldern gav sig utan envisades lika tålmodigt (och tråååååååååkigt) "nä, det är en hund". "Bä bä vita lamm"........vem vet om dom fortfarande håller på...Bara för dig lillvalpen kan jag va ett lamm och när jag ändå håller på så kan jag väl också flyga och vara världsbäst på att fånga frisbee!!! Annars går jag och funderar lite om jag ska hitta på något busigt.........det känns som nåt busigt ska hända snart...känner det i hela kroppen....vad ska jag hitta på tro....Vi hörs ;)

Svenskhet och spagetti.

På Frolles bibliotek har dom haft temadag om SVENSKHET idag. Det hade varit bättre om dom hade pratat om HUNDHET. Kanske inte bättre men att också prata om det. Hur ska jag få Frolle att fatta? Jag kan inte prata. Vad är EGENTLIGEN hundkultur? Hur är det att flytta från ett hundland till ett annat hundland? Hur är det, om vi tex väljer den italienska rasen Lagotto Romagnolo, att komma från Italien och växa upp i Sverige? I Italien hade den hunden säkert fått vara en arbetande tryffelhund men i Sverige finns det knappt tryffel. På Gotland finns det ju lite men som ni vet bor jag inte på Gåååetland. Om jag hade bott i Italien så hade jag fått äta spagetti och parmaskinka dagarna i ända. Tänk det va?! Idag fick jag jättegod potatismos i min mat. Jag har kommit på knepet att få lite extra gott i min hårdknackismat. Så här gör man: jag rusar inte till min matskål när dom häller upp. Jag kommer inte fast dom ropar. Jag håller ut. Jag håller ut en stund till. Då kommer det garanterat: ":-Bolle, jag tror att Raffa är lite sjuk. Hon har inte ätit sin mat?! Jag lägger i lite potatismos, prinskorv, köttbullar, blodkorv, glass, pannkakor - så kanske hon äter." Då rusar jag till matskålen och vräker i mig. Vad är egentligen SVENSKHET? Har ni tänkt på det? Sticker ut nu. Det är dax att koja. Godnattkramisar R

Livet på landet

Då var vi tillbaka i stán igen. Jag har varit lite småkrasslig. Vi hade italiensk afton i lördags och då fick jag lite pizza. På natten välte min säng, jag mådde illa av pizza och grisöra. Natten var inte kul. Mattarna sov. Det var bara mössen som var vakna. Natten var så lång. Jag låg och funderade på livet i allmänhet och livet på landet i synnerhet. Varför river Frolle och Bolle väggarna, in på bara stenen. Mössen har nu ingenstans att bo. Ska dom frysa ihjäl? Är mattarna djurvänner? Man kan undra. Inte möss MEN fåglar gillar dom!? Personligen tycker jag att möss är roligare att jaga. Dom är fina och har päls. Som jag. Jag fattar inte varför vi inte bor på landet när det är så mysigt. Det är lugnt och tyst och inte en massa smällar titt som tätt. Sen bor det fler hundar i närheten som jag gillar. Kolla mina Z-kompisar på bilden längst upp. Pepzie och Farraz (liksom min pojkvän). Tittar ni riktigt noga ser ni att Farraz har en läkerol på tungan. Sånt gillar jag, god andedräkt alltså.

I söndags tänkte gömma mig när vi skulle åka tillbaka till Malmö. Dom kan åka utan mig, tänkte jag. Men sen tänkte jag att dom skulle bli ledsna. Om jag tänker på livet. Människornas liv. Det är det märkligt tycker jag. Mina mattar åker till jobbet nästan varje dag. Är borta hemifrån i många timmar. Dom kommer hem. Lagar mat. Ser trötta ut, fast jag viftar hysteriskt. Dom pustar och flämtar åt olika saker som dom inte hinner med, säger dom. Men varför? Det är väl bättre att göra roliga saker i livet? Er trogna vän Raffa Ps. Oskar, mina mattar längtar efter att få se dig nästa tisdag!

Bilden till vänster är päls som jag klippt av till mössen så att dom inte fryser i vinter. Bilden till höger är en kompis på landet som gör lite kul av sitt liv.