GRATTIS!!!!!!!!

Jag har en kompis i Värmland, vi kan kalla henne för Kattkerstin, som fyller 70 år idag. Jag vill verkligen fira henne. Själv fyller jag inte jämnt nästa gång utan det blir 49 år! Tydligen finns det speciella hundår som gör att livet går 7 gånger fortare för mig med fyra ben. Jag förstår inte riktigt varför, gör ni? Nästa gång fyller jag 56 - lite orättvist är det kan jag tycka, dels att det går så fort för mig men också att jag inte får ha nåt kalas, hyra stor hundkoja och bjuda kompisar och så. Jag vet inte hur man räknar kattår, kanske samma som med hund. Då skulle man kunna säga att Kattkerstin, som jag förmodar i själva verket är katt, blir 10 år egentligen, alltså tvåbening-år! Jag blir 7 år. Vi är nästan jämngamla Kattkerstin!!! Hoppas du får en riktigt fin 10-års dag och blir firad som en 10-åring bör bli firad. Om jag hade varit hos dig idag hade vi lekt. Det betyder att jag hade jagat dig en stund och du hade fräst åt mig och jag hade sprungit och gömt mig. Sen hade jag, bara för din skull för jag tycker verkligen inte det här är roligt, bundit ett garnnystan i min svans och sprungit omkring med det på ett kul sätt. Runt, runt, uppför trapporna och ner igen och du fick jaga bytet. Sen hade vi ätit godis och vilat oss kanske. Du får drömma om det i natt. Jag skäller ut högt:

GRATTIS PÅ 10-års dagen

Kattkerstin

från Raffa

Äntligen fredag!

Nu ska det bli imorgon har jag hört! Vi åker tidigt.

Vi ska åka till hundkojan på landet. Det ska bli kul att få vara med sin flock lite.

Jag har en favoritpall med en egen filt på. Där ligger jag och myser och kollar fåglarna som mumsar på sina talgbollar. Jag gillar fåglar så länge dom inte flaxar runt öronen på en.

Sen har jag en beundrare i Ry, en liten bit från vår hundkoja. Han är snygg och inte speciellt påflugen. Håller inte på hela tiden. Ni fattar va? Allt behöver ju inte uttalas. Man kan förstå i alla fall. Jag vet att mina mattar vet att jag gillar dom fast jag inte tjatar om det hela tiden. Det dumma med hundkojan utanför Lövestad är att där inte finns något staket. Vad tror ni det innebär? Jo, att jag inte får springa runt och vakta huset. När det kommer upp...oj oj oj då ska jag ha duktig koll. Ser fram emot det.

Jag skriver igen när vi är tillbaka i stán. Okey?

Positivt tänk!

Hej du glade och positiva varelse. Tänk dig rik och du blir det. Bestäm dig för att åka till världens ställe under 2009 och du gör det. Se hur du går omkring och plaskar i vattenbrynet och luktar olika goda maträtter som strömmar genom den varma luften. Se den där fräcka och snygga bilen och skrik ut högt: Den har jag råd med!

Idag har jag tjuvläst några sidor ur The Secret när jag var ensam hemma. Den här Hemligheten vet vi ju alla redan om. Vi glömmer. Det är synd om människorna. Det är mer synd om oss hundar, tror ni att jag ska säga. Det gör jag inte. Jag har en hemlig klubb. Positiva klubben. Egentligen bara för oss fyrfotingar.

MEN här kommer ett erbjudande till dom som vill vara med. Det finns ett fåtal platser kvar för tvåbentingar. Så jag skäller ut högt: först till kvarn. Passa på! A special price for you! Only today, okey tomorrow too! Kod: jag är med!

Matmattor glömmer bort att livet blir mycket lättare om man ser livet från den ljusa sidan.

Hur kan jag stå ut om jag inte har förhoppningar? Har ni tänkt på det? Jag viftar alltid på svansen även om dom har varit på jobbet en hel dag. Så är det bara. Det är naturligt för mig.

R

Jag längtar efter tyst snö!

Det är tur att de unga fattar det här med internet! För dom äldre verkar ju helt pling&plong. "Jag kan inte, det är nåt skit, vad ska man med det till".

Det ska jag tala om: man ska läsa och skriva i min, Rafaela di Falcos, viktiga blogg! Oj, jag tog visst ton. Jag som är så snäll och tyståten.

En riktig mes är jag. För två dagar sen hörde jag en smällare. Jag låg som vanligt och slöade på golvet. PANG! Först, som en fläktrem som slirar och sen PANG! Jag kollar snabbt Frolle och Bolle. Ingen reaktion. Hörde ni inte!

Då tänkte jag så här: om jag inte heller bryr mig så finns det inte. Om jag också lådsar att jag inte är rädd så är jag inte det. Oj, så enkelt. Det gick ganska bra. Jag brydde mig inte. Inte då.

När Frolle lite senare viftade med kopplet så kände jag hur min kropp plötsligt började att darra. Bara sådär.

Sen dess har jag varit livrädd för att gå ut. Jag skyndar mig och så in igen. Jag står inte ut med mig själv. Jag är en MES! Om jag skriker ut min avsky för allt vad bomber heter så kanske jag blir befriad. Jag älskar snö men

HATAR smällare!!!!

I kväll ska jag bli tuffare. Tuffare. Tuffare

Söndagmorgon

Ligger här på favvissoffan och drönar - vet inte om jag giter gå upp eller ej. Drömmer lite om prinskorvar och flygande mackor, funderar om jag är hungrig....hm...ska jag gå ut i kylen och ta mig lite leverpastej............Det blev inte hundkojan på landet den här helgen. Mattarna Frolle och Bolle ville inte kana och svicha av vägen sa dom. Jo, det har varit mysigt här i stan också. Igår var jag på stranden med Frolle och letade kaniner - helt förgäves. Frolle ansträngde sig inte ens. Var är dom nånstans? Kanske har dom gömt sig i den höga skruvade hundkojan! Frolle och jag gick jätte, jätte långt. Så långt så jag vet inte om jag skulle kunna hitta hem igen. Helt plötsligt, långtbortistan, kom Bolle i den svarta hundkojan på hjul och hämtade oss. Hur visste hon att vi var just där? Hon måste ha ett fantastiskt bra luktsinne! Jag känner mig så stolt att ha en sån matte. ................Sedan blev det ännu en kvällspromenad utan att jag hörde en smällare. JIPPI! Jag är dock på min vakt, man vet ju aldrig...............undrar hur mina flygande vänner på landet klarar sig nu när det är kallt.......inga nya talgbollar i helgen..........zzzzz....är dom hungriga tro....zzz...hungriga......HUNGRIG!!!!!....FRUKOST Mattarna vakna!!!!

Kör försiktigt

Idag har det snöat i Skåne och det verkar som julen redan är här. Jag har just fått reda på att mina kompisar på landet har kört av vägen och voltat med bilen. Mina kompisar satt i sina burar och fick lyftas ur. Deras mattar var chockade och biltaket intryckt. Jag vet inte hur mina kompisar mår nu när de äntligen har kommit hem. Jag är bara tacksam för att det inte blev några allvarligare skador. Jag blev också lite chockad och skakis...visste inte var jag skulle göra av det så jag skrev till er på bloggen. Vi får se om vi åker till hundkojan i morgon. Ta det lugnt itrafiken. Kram Raffa

Jag hatar att bli buren.

-:Dadadadadadada -: min lilla Bibbi, du är så gullig! Pusspusspusspusspuss.... -:Titta vad söt hon är. Åh, en sån tjock mage hon har fått, kolla! Dom kånkar omkring med mig och jag är livrädd att bli tappad. -: Jag tycker inte att detta är roligt! Är det så svårt att fatta? read my lips: jag vill ner! Hallå BRANDKÅREN!!!! Varför har människor hundar egentligen? Eller barn? Har ni tänkt på det nångång? Om inte, gör det. Jag har dragit vissa slutsatser. Idag kom en av mina mattar tidigare hem från jobbet. Den minsta matten var hemma redan men hon har stängd dörr när hon är hemma. Mest sover hon och är tråkig(okey, ibland jagar hon mig) eller så sitter hon framför datan. Hon pustar, fnyser, knappar eller skrattar och sen knappar hon igen. I alla fall så kom matten hem, ovanligt tidigt, vi kan kalla henne Frolle. Den minsta kan vi kalla: Snabbaste promenaden. Ni kanske fattar varför... Då ringer det i porttelefonen..........!!!!!! Någon kommer! Hjärtat far upp i halsgropen, det snurrar runt, vem-vem-VEM! Mot dörren! Vän, fiende, vän, fiende....vem, vem.? Man vet faktiskt aldrig, det gäller att vara på vakt!! Skräckblandade känslor. Jag skäller lite. OBSERVERA : bara lite. Då stänger Frolle in mig i sovrummet? ?! Jag vill ju bara kontrollera vem som kommer, hoppa upp, lukta lite, se om det är OK, skälla mycket och liksom tala om att det här är mitt hem. Hur ska jag kunna göra det när jag är instängd i sovrummet??!! Efter lång tid öppnar Frolle för MIG och säger : VARSEGOD...visst, jag fattar att jag får komma ut nu: -: men var är godiset? Det är så mycket man bara ska acceptera. Som tex att Frolle plötsligt blir hysteriskt intresserad av människovalpen som kommit. Och då vill hon bara klappa den! Det känns lite som jag också skulle vilja vara en sådan där. Så att man blir klappad nångång. Skönt att få snacka av sig lite. Klapp från R.

Mat och för lite mat.....alltid hungrig

jaha, som det brukar....dom ger mig mina hårdisar sen sitter dom själv och äter kyckling!

Livet är bra orättvist. Sen sitter jag där och tigger om smulor eller kycklingskinn. Vadå förnedring!

Det lönar sig inte att klaga. Det är så många som gör det redan. Speciellt på mornarna. "Det är mörkt, kallt eller blött..." och det är inte bra? Jag fattar inte riktigt vad felet är.

På morgonen är jag, för det mesta, väldigt glad och hoppfull. Man vet inte, det kanske händer nåt roligt denna dag! Man vet aldrig, ibland tar vi bilen och åker till havet. Jag älskar havet och allt kring torson. Där är så mycket att hoppa upp på. Sen är det tången. Den luktar underbart och jag ääälskar att rulla mig i den. Vet ni varför? Mina mattar fattar inget.

Jag ska berätta för er. Okey, så här är det -

jag får en lukt som får folk och fä att vända sig om. Jag, populär, ni fattar säkert, alla vill vara jag! Sen smyger jag omkring och ingen fattar att jag är en hund. Dom tror att jag är, nåt som dom inte riktigt vet, kanske nåt som dom är rädda för!

Vänta lite nu kom en till hem. Ska ut och tigga lite käk.Ciao.

Jag glömde att berätta om en trappa som jag tycker är rätt så läskig. När vi har sovit däruppe så vill mattarna att jag ska komma ner för att äta, kan vi säga. Fatta hur högt upp jag är! När jag titta ner snurrar det bara runt, runt. Mattarna säger bara: bra, kom då, duktig vavve, eller nåt sånt. Jag fattar inte vad det är så bra med att jag känner mig rädd när jag tittar ner och att olika saker inte ser ut som dom inte gör annars. Dom bara går ner. Jag ligger kvar och känner mig ganska dum för jag vill inte ligga kvar och jag kan inte gå ner. En gång när dom glömde mig i flera minuter så kände jag mig rätt så ledsen. Sen kom den ena och lyfte ner mig, det var också läskigt. Jag fattar inte uppe eller nere. Gör ni det? En gång gick jag ner själv och då bröt jag nästan kroppen. Kan ni tänka er det! Hur skulle det se ut egentligen om jag gick av på mitten? Dom hade kanske blivit glada då hade dom ju haft två Raffor. Det skulle jag icke gilla!Detta är ett problem som jag aldrig har yppat för någon än. Hoppas Torsten eller Sten-Sture kan tipsa mig. Ska faktiskt snacka med dom nästa gång... Ska ut nu. Vi hörs.

Helgen i hundkojan

Jag glömde min kamera, vilket var synd för gud så kul jag hade. Den öppna spisen som ni ser på ett gammalt foto här intill - den finns inte längre. Den måste ha varit hotfull eller otrevlig på något sätt för den ena matten tog en slägga och slog ner den. Jag krafsade med. Alla tegelstenar ligger nu utanför i en hög. Vi lånade släggan av grannarna - Torsten och Sten-Sture. De är två vita labradorer- Sten-Sture är 1 år och väldigt lekfull. Totte är lite äldre och lugnare. Tror jag gillade dem båda. Den andra matten krafsade på väggarna i köket...ja tänk så trevligt vi hade. Jag har fått fler nya kompisar....massor! En med gult på bröstet satte sig på fönstret ovanför min sovplats när jag tuggade ben. Han tittade in och sade "vad är ni för ena?". Han såg glad ut. Kanske för att vi hade hängt ut talgbollar till dem. Det såg ut som de verkligen gillade det. De satt t.o.m. och åt när det kom en hagelstorm...massor med isbollar lade sig på marken så det blev alldeles vitt.

Hej då. Nu ska jag ta mig en lur...zzz...zzz....zzz.....zzz...

Grattis fredag?

Det är återigen fredagkväll. Hur vet jag det? Jo, mattarna är glada när de kommer från jobbet. Musik och vin vid matlagningen och så får jag lite extra gott att smaska på. Under middagen klingar det i glasen och så sägs de magiska orden "Grattis fredag". Maten slut och vinglaset in i soffan. Tv och musik. Och så händer det......Varför gråter dom varje fredag? Det började ju så bra?! Imorgon blir de nog glada igen - då bär det av till hundkojan på landet! VOFF

Välkomna till min blogg!

Eftersom jag vet att det är många som vill veta vad jag har för mig på dagarna och vad jag drömmer om så har jag skapat en blogg. Jag ska med jämna mellanrum uppdatera er och hoppas på att ni responderar genom att kommentera mina inlägg....då viftar jag på svansen.

Nu ska jag be mina mattar att skicka ut bloggadressen till alla mina vänner....

Så här såg det ut när jag var ute på min kvällspromenad i Malmönatten.

När mörkret faller och alla barn har gått hem så intar jag lekplatsen. Jag tycker om att hoppa och skutta och åka rutchkana......svisch.....spring spring..sand...kolla mig runt omkring. Än så länge är jag glad på kvällen för de har ännu inte börjat smälla hemska smällare...peppar peppar...

Nu ska jag sova. Godnatt zzzzz.............