Jag längtar efter tyst snö!

Det är tur att de unga fattar det här med internet! För dom äldre verkar ju helt pling&plong. "Jag kan inte, det är nåt skit, vad ska man med det till".

Det ska jag tala om: man ska läsa och skriva i min, Rafaela di Falcos, viktiga blogg! Oj, jag tog visst ton. Jag som är så snäll och tyståten.

En riktig mes är jag. För två dagar sen hörde jag en smällare. Jag låg som vanligt och slöade på golvet. PANG! Först, som en fläktrem som slirar och sen PANG! Jag kollar snabbt Frolle och Bolle. Ingen reaktion. Hörde ni inte!

Då tänkte jag så här: om jag inte heller bryr mig så finns det inte. Om jag också lådsar att jag inte är rädd så är jag inte det. Oj, så enkelt. Det gick ganska bra. Jag brydde mig inte. Inte då.

När Frolle lite senare viftade med kopplet så kände jag hur min kropp plötsligt började att darra. Bara sådär.

Sen dess har jag varit livrädd för att gå ut. Jag skyndar mig och så in igen. Jag står inte ut med mig själv. Jag är en MES! Om jag skriker ut min avsky för allt vad bomber heter så kanske jag blir befriad. Jag älskar snö men

HATAR smällare!!!!

I kväll ska jag bli tuffare. Tuffare. Tuffare